* 14.6 1929 † 29.6 2019
Gunilla Pontén var född 1929 och levde med sin make Ulf Engquist på Lidingö. Hon dog nittio år gammal i juni 2019 och har barnen Niklas, Måns, Beata och Matilda samt nio barnbarn.
”Gunilla Pontén var en sån som man inte själv var.” Orden uttalades alldeles nyss och det av en inte särskilt färglös kvinna, Anitha Bondestam. De två lärde känna varandra under en damlunch hos Lou Dranger på Djurgården 1981, en lunch som sedan övergick i middag och där de två hamnade bredvid varandra och inte kunde sluta prata. Så var det ofta att äta middag med Gunilla Pontén, samtalet fortsatte, vindlade och bara fortsatte. Det vet vi som alla hade förmånen att få vara medlemmar i Stadsbrudskåren samtidigt som Gunilla Pontén. Det vore fel att säga att Gunilla Pontén hade en stark uttrycksförmåga, det var snarare så att hon inte kunde låta bli att uttrycka sig.
Hennes fantastiska egendesignade ballongklänning som gjorde succé när hon introducerades vid hovet 1955 har blivit väl känd, liksom att hennes klädskapande blev det första tonårsmodet och historien om hur hon gick till skolan iförd en grön och en röd strumpa. Då hennes pappa översten blev kallad till samtal i skolan för att förklara hur hon kunde klä sig så, frågade han: ”Gör inte alla det?”
Gunilla Pontén gick vidare ut i livet och utbildade sig på Beckmans modelinje, blev designer och jobbade bl a för Pucci innan hon startade eget. 1983 fick hon Damernas Världs designpris Guldknappen, 2003 den kungliga medaljen Litteris et Artibus och 2008 KTH:s stora pris. Hon gjorde därmed en formell karriär, utan att vara det minsta formell.
Det har kanske inte så stort förklaringsvärde att säga att Gunilla Pontén var en helt okonventionell person. Men lägger man till att det tyckte hon inte själv, så får man en klarare bild av denna fullkomligt lysande människa som var så otålig och – som ville ha kul. Hade man sagt det hade hon genast svarat: ”Vill inte du det??”
Jo, det vill vi. Men det kommer att bli mycket svårare utan Gunilla Pontén.
