1975 irrade Babben Larsson runt Centralstationen i Stockholm på jakt efter husrum. Hon hade inte förstått att färjan hade annan avgångstid lördagar och behövde nu stanna en natt till på fastlandet. Men höstlovsresan hade slukat hela hennes budget, allt hon ägde nu var returbiljett för båt och buss.
Var skulle hon bo? Det var i början av november och för kallt att sova utomhus. Inne på Centralen var det varmt men alla bänkar och små vrår där hon kunnat sjunka ner var redan upptagna.
Hon gick in två vändor på polisstationen på framsidan av Centralen. Första gången skickades hon ut igen, andra gången några timmer senare fick hon i alla fall en lapp med en gatuadress i närheten.
– Här kan du få sova i natt. De vet att du kommer.
När hon ringde på öppnade en vänlig människa som hängde hennes jacka på tork och halvviskande guidades hon genom en större våning som låg i halvdunkel. Det stod 4-5 tältsängar i varje rum där andra redan sov. Hon tilldelades en säng och fick ett mjukt nattlinne av flanell och somnade utmattad.
Nästa morgon väcktes hon av liv och rörelse och doften av frukost. Hennes rumskamrater frågade nyfiket vem hon var och varför hon var där. När hon berättat ställde hon samma frågor tillbaka.
Härbärget Babben hamnat på drevs av stiftelsen Unga Kvinnors Värn som var Sveriges första kvinnohus. De vilar på kristen grund och har hjälpt unga kvinnor i nöd sedan 1914. De skyddar, utbildar och ledsagar dem till ett tryggt liv där de står på egna ben.
Tonåringarna hon delade rum med berättade om rymningar, omöjliga hemförhållanden och om livet på gatan som de nu sluppit ifrån.
Babben behövde bara hjälp denna enda natt men hon glömde dem aldrig. Idag, när hon är ordförande i Stadsbrudskåren har hon tagit initiativet till att en del av våra insamlade medel går till UKV.
Läs deras ordförande Eva Brunnes tackbrev här nedan:
Till Stadsbrudskåren
Vårt varmaste tack för det generösa bidraget om 75 000 kr utöver de 50 000 kr som vi fått tidigare i år. Det gör att vi kan ihärda med att vara stöd åt unga kvinnor i nöd. Nöden som gör att kvinnor behöver skydd. Så har vi arbetat på olika sätt under 110 år.
Grunden i vår verksamhet är skyddat boende för kvinnor 18-30 år som blir utsatta för våld i partnerrelationer, hedersförtryck mm. Vi erbjuder stöd även med terapi i en öppen verksamhet och fortsatt med möjlighet att under en period bo i de lägenheter som vi förfogar över.
Bidragen från Stadsbrudskåren går in i ordinarie verksamhet, men möjliggör också aktiviteter som upprättar och stärker kvinnor till liv i frihet och självständighet.
Med tacksamma hälsningar
Eva Brunne
ordförande i Unga kvinnors värn
Lämna ett svar